Fem timmar på Kinesiska Muren

Måndag den 20 augusti 2007 var det dags för en tur på den Kinesiska Muren, eller The Great Wall of China som den också kallas. De flesta besökare i Beijing väljer att besöka muren vid Badaling som ligger cirka 80 km nordväst om Beijing. Där är muren i helt renoverat skick sedan 1950-talet, men vi hade valt ett annat alternativ. Tidigt på morgonen blev vi hämtade av en bil som vi hyrt för denna dag. Det var ingen vanlig taxi utan en "Special Car" som hyrs in av större företag i olika sammanhang, ofta för att ta emot utländska gäster. Chauffören dök upp exakt på avtalad tid klockan 06.30 för en cirka två timmar lång resa mot Jinshanling som ligger drygt tolv mil nordost om Beijing.

"Inträdesbiljetten" till Kinesiska Muren. Denna biljett gällde för första delen av vandringen från Jinshanling. Priset var 50 RMB eller 50 yuan som man säger i Kina och det motsvarar i stort sett samma belopp i svenska kronor.

Vi kom fram till Jinshanling klockan 08.30 och löste direkt biljett för första delen av vandringen. Vårt mål var att vandra till en plats som heter Simatai. Det är bara drygt tio kilometer till Simatai, men det tar ändå normalt sett fyra timmar att gå denna sträcka på muren. Från biljettluckan vid Jinshanling går det en lång uppförsbacke samt några trappor upp till själva muren och väl där uppe var det bara att ta till vänster! Vi hade en ivrig ung kvinna i hasorna som erbjöd sig att visa vägen, men det kändes helt onödigt då det är helt omöjligt att komma vilse om man går åt rätt håll. Hon följde oss dock första biten på muren och försökte sälja en bok om The Great Wall (precis som man skulle vilja ha den med sig som extra tyngd i ryggsäcken). Men hon gav snart upp och gick tillbaka.

Här är just biljetten för vandringen betald och nu väntar en asfalterad uppförsbacke innan stigningen upp till själva muren (som skymtar i bakgrunden)!

En bild tagen just när man kommit upp på muren vid Jinshanling. Man går helt enkelt åt vänster och bilden visar de två första vakttornen som ska passeras. Här är både muren och vakttornen i mycket gott renoverat skick! Jämför gärna med andra bilder från vandringen nedan!

En bild från det första vakttornet som passerades efter Jinshanling. Trapporna är rejält branta!

En underbar vy av "vägen" från Jinshanling till Simatai, som ligger långt bortom det som går att se på denna bild!

Det var en mycket imponerande syn att se muren ringla sig över bergen med alla vakttornen. Otroligt att tänka sig att vi skulle gå hela den vägen och även långt bortom det man kunde se. Det var dessutom mitt under sommarens värsta värmebölja i Beijing, men eftersom vi startade redan klockan 09.00 var det ännu inte så varmt. Dessutom var det tacksamt att molnen för en gångs skull skymde solen, åtminstone större delen av dagen. Början på vandringen från Jinshanling var väldigt hård med enormt branta stigningar på ibland bra och ibland mycket dåliga trappor. Vid vissa stigningar måste man helt enkelt ta hjälp av händerna för att nå nästa trappsteg eftersom lutningen var för stor för att man skulle kunna gå. Varje stigning till ett nytt vakttorn var ungefär som när man som löpare tränar backträning och det var synd jag inte hade pulsmätaren kopplad till min Garmin Forerunner 305. Detta underbara träningsredskap med GPS fungerade annars helt perfekt även i Kina när den väl hittat de nya satelliterna jämfört med satelliterna över Sverige! Så det var lätt att sedan ladda upp till Google Earth för att se exakt var vi vandrade denna dag.

Vår vandring gick väldigt långsamt i början och efter koll på GPS:en och klockan började jag fundera på om det inte skulle ta åtminstone sex timmar, men det var som sagt väldigt mycket uppför i början. Det var en helt fantastisk känsla att vi i princip var helt ensamma att gå på muren vid denna tid på dagen och vi såg faktiskt inte en enda annan vandrare under de första två timmarna. De enda man träffade var enstaka försäljare från lokalbefolkningen som tagit plats i vakttornen och erbjöd iskallt vatten, coca-cola eller öl, men vi hade med oss så det skulle räcka och även bröd, skinka och ost för en kombinerad frukost och lunch.

En bild från det som var den absolut brantaste stigningen på muren som kom efter drygt en timme. Det var helt omöjligt att gå utan man var helt enkelt tvungen att ta händerna till hjälp för att komma upp. Där uppe sitter två vattenförsäljerskor och väntar. Det skulle vara kul att veta hur hög pulsen var när jag nådde detta vakttorn, det tog någon minut innan pulsen var nere så att jag överhuvudtaget kunde prata.

Muren böljar ju fram genom kullarna så efter en uppförsbacke som på förra bilden följer ofta även en ordentlig nerförsbacke och just denna var både lång och brant!

En fin vy bakåt mot Jinshanling som visar en del av den hittills avverkade sträckan. En ensam vattenförsäljerska sitter och hoppas på potentiella kunder, men det är helt tomt på muren vid denna tid på förmiddagen. Det var en skön känsla att gå där i stort sett helt ensamma under flera timmar.

Ytterligare en bild bakåt mot Jinshanling. Bilden är tagen från ett vakttorn som det var (nästan) helt omöjligt att ta sig ut från till andra sidan, vilket ledde till lite huvudbry. Så det var bara att gå tillbaka en liten bit och ta den lilla stigen som skymtar till vänster förbi tornet. Man kunde i och för sig ha chansat och hoppat ut från vakttornet, men det var två meter till marken och ett ganska brant stup på ena sidan så det hade troligen gått illa om man försökt hoppa.

Här ett exempel på det dåliga skick som muren är i på många ställen. Det gör givetvis att det blir ännu svårare att gå både uppför och nerför för man måste hela tiden kolla var man sätter fötterna.

En bild tagen efter knappt tre timmars vandring. Vi är fortfarande i stort sett helt ensamma på muren förutom ett amerikanskt par som passerat oss och en holländare som vi mötte en stund tidigare. (Han var på väg i motsatt riktning med en väldig fart och sa att det var cirka 45 minuter till Simatai, men med tanke på hans fart räknade vi med dubbla tiden). Försäljare fanns det dock fortfarande åtminstone en i varje vakttorn. På denna bild har dock en kvinna tagit plats mitt i den långa uppförsbacken och jag köpte faktiskt en fin mörkblå T-shirt av henne för 20 yuan/kronor, så det är verkligen inga överpriser som gäller. Hade säkert gått att pruta, men dessa 20 yuan/kronor kanske räddade hennes dag med tanke på hur glad hon blev.

Under delar av vandringen och även efteråt funderade jag på var dessa försäljare bor för man ser faktiskt ingen bebyggelse överhuvudtaget, eller ens vägar, från muren så de måste ha gått långt för att komma dit. Hade läst i flera olika guider att det var "rövarpriser" som gäller för det vatten eller annan dryck som erbjuds, men det var absolut inga överpriser enligt min mening! En flaska med 50 centiliter mineralvatten kostade bara motsvarande två-fem kronor och samma gällde för coca-cola. Så vill man inte bära med sig vatten fungerar det ju bra att köpa efterhand om det är dessa priser som normalt gäller. Fast det är ju möjligt att priserna ökar senare på dagen då det är betydligt fler vandrare på muren.

Efter ett par timmar började det gå nerför lite mer och då gick det lite fortare, men den kvalmiga värmen gjorde att man svettades något alldeles enormt. Efter tre timmars vandring tog vi en kombinerad frukost och lunch uppe på taket till ett vakttorn med en helt vidunderlig utsikt över det böljande landskapet. Det var medhavda baguetter med skinka och ost som inmundigades. Kunde dessutom inte motstå frestelsen att köpa en iskall kinesisk Tsingtao-öl for fem yuan av försäljerskan som höll till inne i detta vakttorn. Helt klart kändes det mycket prisvärt i det läget! I och för sig bara 33 centiliter, men nu var mina medhavda 150 centiliter vatten och 50 centiliter Coca-Cola nästan redan förbrukade i värmen.

En bild strax nedanför vakttornet där vi åt frukost/lunch. Efter en rätt lång paus har vi nu blivit upphunna av flera andra vandrare. Långt där borta i fjärran skymtar vi nu slutmålet Simatai.

Under "brunchen" i vakttornet blev vi upphunna av flera andra vandrare som startat senare och nu var det mest nerförsbackar mot vårt slutmål Simatai. Dock är detta parti av muren i så dåligt skick att det nästan gick lika sakta att gå nerför som uppför. Strax innan pausen har vi även kommit in på Simatais område av muren, så där fick man helt enkelt lösa en ny biljett för 40 yuan, så det gäller att ha kontanter med sig när man vandrar på muren! Men jag tycker det är helt OK med dessa små avgifter eftersom pengarna till största delen går till att restaurera muren i respektive område.

Den nya biljett som man måste lösa när man kommer in på Simatais del av muren.

Det är mycket nerför sista biten mot Simatai. Här ett av tre vakttorn som måste passeras via stigar på utsidan. Vandrarna uppe på muren måste vända tillbaka och gå ner från muren via stigen till höger.

Nu är det inte långt kvar! Bara en liten nerförsbacke, en brant trappa ned, en kedjebro och sedan en ordentlig sista stigning upp till slutmålet i Simatai!

På väg ner via en oerhört brant trappa och därefter väntar en svajande kedjebro över ett dammbygge och sedan bara den sista branta stigningen kvar innan vi är framme i Simatai.

Efter att ha gått över kedjebron fick man betala fem yuan, men jag undrar vad de skulle gjort om man inte hade haft fem yuan med sig i plånboken? Skulle man fått gå tillbaka då?

Sista delen av vandringen gick som sagt mest nerför. Dessutom måste man gå på små stigar utanför muren förbi tre av de sista vakttornen p g a det dåliga skicket på muren innan Simatai. Just innan Simatai passerade man även ovanstående kedjebro över ett dammbygge och det var faktiskt lite "svajigt" att gå på den där bron.

Uppförstrapporna från bron till vår avslutning i Simatai var faktiskt nästan lika branta som de många uppförsbackarna i början och de fortsätter faktiskt ännu längre längs muren i andra riktningen från Simatai, så det kändes bra att vi nått vår slutstation Simatai. Vår vandring tog fyra timmar och 45 minuter, men då hade vi drygt 30 minuters frukostlunch och även många stopp både för fotografering och vila. Jag skulle tro att det ar möjligt att gå sträckan under tre timmar om man ar vältränad och inte tar några direkta pauser mer än att pusta ut i alla trapporna uppför.

Fast jag tycker att om man ska gå på Kinesiska Muren mellan Jinshanling och Simatai ska man passa på att gå långsamt och ta många pauser och verkligen njuta av utsikten precis som vi gjorde den 20 augusti 2007!

En blick bakåt från slutmålet i Simatai. Man kan se ett tiotal av de senast passerade vakttornen och det var skönt att det gick så mycket nerför sista delen. Dock var den sista uppförsbacken till Simatai rejält brant och jobbig!

Efter avslutad vandring passade vi på att svalka oss med några kinesiska isglassar av typ "Piggelin" fast betydligt större och med kokossmak - mycket goda! Därefter väntade ytterligare en och en halv kilometers gång ned till parkeringsplatsen i Simatai där vår chaufför väntade. Svetten rann fortfarande och på vägen ned lyckades jag få en härlig kall dusch av en parkarbetare som vattnade blommor.

En härligt kall dusch med vattenslangen fick jag av parkarbetaren efter avslutad vandring! Händerna till höger tillhör en av två vandrare från USA som också tog tillfället iakt att få en härlig dusch!

Ange sökord Skicka sökformulär

Tillbaka till huvudsidan Sevärt i Beijing (Peking)

Här finns Blogg från Kinaresorna